Lågmält, meditativt och vackert om lantlig vardag. Tina Nykvist visar dock att om det verkar för enkelt för att vara sant är det ofta det. Det här är en teknisk utställning med ”bara” tre komponenter som samspelar i en sinsemellan välstämd rytm.

Eftertraktat ser: Tina Nykvist, Mikrokosmos, utställning, 9 november 2024 till 12 januari 2025, Ebelingmuseet.

Ebelingmuseets utställningsverksamhet har två speciella styrkor: en tydlig linje och en förmåga att ta vara på lokalernas ”Industrial cool”. (R Willim)

En ställning och en duk upprullad på en tub av papper. Tina Nykvist är bra på att dölja det avancerade bakom det enkla. Duken är fluorescerande och det gör att senast visade bild dröjer sig kvar som en grönskiftande ”skugga”. På den visas nästa bild. Och så fortsätter det. En tidslinje tecknas. En vardag som inte är friserad. Bruksbilder som är för minnet inte för sinnet.

Utställningarna brukar kommunicera med lokalens industriella arv, de vackra fönstren brukar ge mervärde.

Ljud, ljus och lager på lager. Foto: Ebelingmuseet

Tina Nykvists utställning visas i ett rum utan fönster – hon har sina fönster med sig och återskapar dem med hjälp av en projektor. Det är fönstren i hennes ateljé som visas. Som om vi stod inne i den och betraktar vardagen, betraktar hur verket växer fram och dröjer sig kvar. En fin gestaltning av tid.

Tina Nykvist har jobbat med platsen och flyttat platser med hjälp av ljus eftersom även bilderna visar platser – med hjälp av ljus. Fint ackompanjerat av ljud som skildrar hur Tina lär sig spela Béla Bartóks ”Mikrokosmos”, som han skrev till sin son när sonen skulle lära sig spela piano. Bartóks verk växte fram organiskt efter sonens behov och förmåga och skrevs i takt med sonens spelande. På samma sätt växer en skildring av tid fram i rummet, organiskt via bland andra bilder på växter och annat som ”växer”. Det är en vardag på landet som väldigt många tappat sin koppling till som vi får se.

Foto: Erling Persson

Vi sitter ned på bänken i rummet en lång stund och övar vårt tålamod. Vi sitter ned en lång stund och försöker förstå. För att sedan befrias av poesin i det hela, som inte kräver att vi förstår utan bara att vi tar in, ger tid att låta tiden visa sig. Och ljuset röra sig och simulera solen. Som solen har sin gång så har också detta verk sin.

Tina Nykvist är född 1980 i Skåne men boende och verksam i Katrineholm. Nykvist tog 2008 en magister i fri konst från konstfack. Hennes arbeten har bland annat visats på Bie Biennal, Sven-Harrys Konsthall, Vattentornet i Säffle, Kristianstads Konsthall, Dunkers Kulturhus, Katrineholms Konsthall, Landskrona Konsthall med flera. Hennes videoinstallationer ingår i Värmlands museum och Västerås konstmuseums samlingar. Just nu arbetar hon med ett 50 meter långt flerkanaligt videoverk till Östra sjukhuset i Göteborg.