I sommarens utställning bjuder Konstföreningen Kraft in till en knådad upplevelse som låter materialet ha kvar sin sköra obrända råhet. Årets konstnärer gräver vidare i frågor om hållbarhet, mening och kreativitet. Och besökarna kan vara med och skapa i publika workshops vid lerväggen men även via en kurs i samarbete med Studiefrämjandet Sörmland.

Eftertraktat ser: Wild Clay, Alexandra Engelfriet, Åsa Elzén, Malin Ida Eriksson, Calle Holck, Linda Karlsson, Mårten Medbo, utställning, ETC Solpark, Katrineholm.

Leran är lokal, uppgrävd och bearbetad i solparken där flera av verken även skapats. Men ett av dem, Alexandra Engelfriets videoverk Tracks in the Flats, är från en holländsk lerbank och ett annat har koppling till en framlagd doktorsavhandling.

Linda Karlssons handgjorda färgsprakande skulptur välkomnar och inspirerar till eget skapande i de workshops vid lerväggen intill som man kan delta i under utställningsperioden.

”Tracks in the Flats”, del av ”När tid blir form – ett stilleben” och ”Decay”.

Sveriges första doktor i lera (forskningsämnet konsthantverk), Mårten Medbo, gestaltar med sitt videoverk Decay minutiöst sönderfall. En lerkula, en ihålig sfär av obränd lera, svävar i vatten och löses sakta upp. Medbos kända skulptur av lerkulor som ett bombmoln efter en detonation skapades i tät kontakt med en text av Hannah Arendt. Restprodukterna lades ner i en hink. Då uppstod ett speciellt ljud och Medbo tog upp en av lerkulorna, lade den i ett glas vatten och filmade dess sönderfall. Det är detta verk, nu ljudsatt av Elize Arvefjord, som vi kan se i solparkens konsthall.

Malin Ida Erikssons installation När tid blir form – ett stilleben har har performativa inslag. Under vernissagen blandar hon omsorgsfullt vatten och tusch. Som en flock vilda djur följer vi efter ledaren (eller dirigenten) och betraktar förväntansfullt de utplacerade lerkärlen som fylls med denna svarta vätska. Kärlen som Eriksson tummat ut har torkat i en månad och står på rispapper – vita ramar som plötsligt blir spelplats för mönster när leran släpper igenom tuschlösningen. Startpunkten för detta meditativa skådespel finns i frågan Eriksson ställde sig:

Malin Ida Eriksson vakar över och vägleder under vernissagens perfomativa del av ”När tid blir form – ett stilleben”.

– Vad händer om man tar bort funktionen från ett bruksföremål?

Calle Holck håller till i rummet bredvid konsthallen och skapar mönster med snören gömda i ramar fyllda med lera. Under vernissagen blir verken till i en performance. Lämnar Jorden ställer betraktaren inför valet att dra ut linan eller inte dra ut linan och det är spänningen i skapandet respektive förstörelsen av verket som tilltalar Holck.

Om projektet Wild Clay skriver Konstfrämjandet Kraft: ”Ett viktigt mål [—] är att visa fram ett exempel och ge alla människor inspiration och möjlighet att själva arbeta konstnärligt och kreativt på ett hållbart sätt med lokala material. Vi visar också att det kan ske kollektivt utan andra syften än den mening arbetet och dialogen i sig skapar. Vi ser det som ett sätt att ge människor egenmakt.”

I workshoparna kommer konstnärer från Konstfrämjandet Kraft bjuda in ett antal konstnärer från olika konstnärliga discipliner. Konstnärerna från Konstfrämjandet Kraft är Linda Karlsson, Åsa Lockner, Anna Berglind, Åsa Elzén, Hanna Stahle, Nils Claesson och Mårten Medbo.

Läs om förra årets konstprojekt i solparken.