Ett hav av minnen nedsmälta till ädla hexagoner

Med en press för t-shirttryck smälter Daniel Diamant fast samtid och dåtid i nutid. En oerhört tidskrävande metod som ändå har industriella förtecken. Samtidigt är konstverket The Pacific en reflektion över kommersialismens restprodukter, plasten som fast-moving consumer goods varit inpackad i. 

Eftertraktat ser: Daniel Diamant, The Pacific, utställning, 13 april till 16 juni, Ebelingmuseet.

Diamant förädlar detta förpackningsskräp och försöker omvandla flodvågen av mjukplast till något annat: Vackert marmorerade hexagoner, ibland med för länge sedan försvunna logotyper eller nästintill oläsbar abstrakt dubbelexponerad ”poesi”.

– Det här materialet innan förädling är bara skit. Men alla har en relation till materialet. Det skulle bara ligga högar av plast som folk skulle vada igenom här om jag inte bearbetat det, men nu är det pressat och har fått en skönhet i sig. Det blir ofta att jag jobbar med material som folk tycker är skräp som jag förädlar, för att visa potentialen i materialet.

På Ebelingmuseet har Diamant skapat en 80 kvadratmeter stor ”bassäng” genom att täcka hela golvet med 1000 hexagoner. Verket har tagit 6000 timmar att göra.

– Om man köper en vara brukar man ofta betala för materialet och arbetskraften är ett barn i Kina som inte får någon lön. Här är det tvärt om. Skräpet har blivit värdefullt genom mina tusentals timmars arbete. 

Och det är just arbetstiden som är största delen av verket men materialet är ändå väldigt närvarande. En plastpåse kostar förvisso sju kronor numera men allt material har Diamant hittat eller fått (en del har samlats in i Torshälla). Och inflödet är synnerligen gott.

– Det var så det här projektet började: jag ville kunna arbeta kontinuerligt utan att låta en ekonomiskt aspekt begränsa mig. Det stannar aldrig upp, har jag inte materialet vill alla bli av med det. Jag har sökt ganska länge efter ett arbete som kan pågå och som känns relevant.

På en platta kan man se en restaurerad Blåvitt-påse som Diamant hittade i ett kärr. I verket gör också platserna det visats på sina avtryck: lokal färg i form av plast från ortens butiker som exempel.

– Det är ett tidlöst arbete som samtidigt tydligt definierar vår tid. Det blir nedslag i samtiden och dåtiden. Verket får en proveniens från platserna det visats.

Diamant jobbar bara med en typ av plast, LDPE, som inte ska innehålla några farliga ämnen. Den får vara nära livsmedel – brödpåsar är av den plasten. Det finns också HDPE som är samma plast men hårdare. Lågdensitetspolyeten och högdensitetspolyeten är termoplast med täta celler som inte släpper igenom luft eller vatten, som i The Pacific blivit som vatten, ett hav av plast, en bassäng att stiga ned i/på.

Om man köper en vara brukar man ofta betala för materialet och arbetskraften är ett barn i Kina som inte får någon lön. Här är det tvärt om. Skräpet har blivit värdefullt genom mina tusentals timmars arbete. 

Daniel Diamant

Diamant inverterar effektivitet. Men har ändå standardiserat sin konst på samma sätt som företagen materialet kommer från har gjort med sina produkter. För att täcka stora ytor är hexagonen den mest ekonomiska. En form man även ser i naturen. Diamants utställning kan enkelt packas ned i flyttlådor och alla bitar är lika stora och bara några millimeter tjocka. Hantverket är sådant att även skolelever har kunnat bidra. Men det har tagit imponerande mängd arbetstid för att nå fram till detta till synes lätta konverterande av plast till något fascinerande som hela tiden utvecklas och växer sig större. Vi dränker världen i plast så materialtillgången är nästintill oändlig. Det är den skrämmande bakgrunden till varför Daniel Diamants verk kan växa och göra allt större avtryck under många år framöver.

Efter sin examen vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm har Diamant deltagit i ett flertal separat- och grupputställningar i Sverige och internationellt. Hans arbeten har bland annat visats på The Glass Factory, Steneby konsthall och Fotografiska. Diamant har också genomfört flera offentliga konstverk i Varberg och finns representerad vid Statens konstråd och Alma Löv Museum of Unexp. Art.

Information om invigning och vernissage den 13 april.