Oskar Lindh publicerar en text som utmanar såväl uppfattningar om konst som om essäformatet. Ett 24-punktersprogram för att nå slutet. Oundvikligt, obehagligt, ovärderligt? Procentsatserna i trion är upp till dig att fördela.

1. Har du någonsin tänkt “den här bron borde ju vara cirkulär”? Om inte, fy skam!

2. Du kanske tänker att broar borde vara av nytta. Men kolla bara på Mona Lisa, Marcel Prousts långa roman om sig själv, eller Eminems utförliga diss av sin mamma (i en enda låt). Köper de toapapper på ICA? Bygger de raka broar? Nej, men de känns bra, och är fina att tänka på.

3. Vi behöver fler fina konstverk. Då skulle folk sluta tillverka kärnvapen, och mörda varandra och växterna med avgaser som går ända upp till himmelen.

4. Konst behöver inte samhället. Samhället behöver konst. Konsten handlar om att utforska våra djupaste finaste freudianska vrår, som omger vårt inre med en glans som vi upplever som en inre syn.

5. Konsten finns för konsten i sig. Det är alltid skönt att lyssna på Eminem i soffan. Fantisera att man är stor, stark och fri från 9-5 kneget. Fastän man ska dit nästa dag.

6. Klart att Kafka skrev sin novell om en skalbagge bara för att! Marcel Proust skrev sin långa roman om sig själv, för sig själv! Vem i helskotta skulle be någon om det?

7. Tänk hur bra världen skulle bli om vi gjorde allt för sakens skull? Allt skulle bli ett konstverk. Vi skulle få lära barnen att ett plus ett blir sex eller 12 eller 300. Cirkulära broar. Släpp taget, gör något banbrytande! “Din omsorg gälle gärningen allena, och ej din gärnings frukter” som det står i Bhagavad Gita, en helig hinduisk skrift.

8. “We don’t need no education, we don’t need no thought control!” – en man som såg sanningen.

9. Jag behöver konsten. Fantasyromaner. För att fly fångenskapen av en värld som går åt helvete. Enligt nyheterna.

10. Jag behöver actionfilmernas explosioner. För att hålla mig. Att köra upp för en cirkulär bro och krascha Toyotan mot en lyktstolpe känns läskigt. Men görbart.

11. Jag behöver en fri värld. För att uthärda heltidsjobbet som psykopatiska företagschefer och prylhungriga konsumenter valde åt mig. En förjäkligt lång tid till att pissa och skita och äta. Varje natt i sängen i ett psykotiskt tillstånd där min hjärna gör Gud vet vad.

12. Jag behöver JAG. Jag behöver MIN konst för den är MIN! Ingen sliter min sista frihet ifrån mig SJÄLV!

13. Förlåt. Reglerna ska handla om vad du behöver, också.

14. Kolla på dig själv. Dina fantasier, önskningar. Du och jag, vi vet sanningen. Vi är förslavade. Vår vilja hånar oss. Som en enstaka frukt, på ett alldeles för högt träd. Som fyraåringen som vill bli fotbollsproffs.

15. Favoritlåtarna gör mig till härskare bland molnen. Deckarna förvandlar mig till Gud själv. Enväldig diktator, som förslavar karaktärerna, människorna. Låser in dem i mitt huvud, som är ett dammigt rum utan lampor. Svordomar klottrade på väggarna. Utspilld Red Bull på skrivbordet. Någon kan slita upp dörren. Rycka ut mig. Inte jag. Barn leker. Träd och hippies som läser upp dikter om världsfred i klungor. Utanför fönstret. Jag når inte dit. Men med konsten ser jag allt, som en inre syn.

16. Förlåt. Jag drömmer. Som de bakom galler.

17. Vi dör. Bara himmelriket räddar oss. Låt oss leka att konsten för oss dit. Tar kol på oss i förtid.

18. Vi leker. Jag vill inte behandla varje människa som jag själv vill bli behandlad. Jag vill pissa på alla chefer och politiker. De som lovar mig paradiset imorgon. Jag vill nå himmelriket nu. Fantisera om det revolutionerande. Banktjänstemän som gifter sig lyckliga med horor, virus som förvandlar människor till mutanter. Leken är regellös. Den enda tillflykten. Jag vill vara regellös.

19. Varför är jag på regel 19? Vafan är poängen?

20. Det finns ingen poäng. Men du vill också leka. Döda verkligheten. Så lek med mig. Till slutet.

21. Till slutet.

22. Till slutet.

23. Till

24. slutet.