Fram till 9 mars ställer två av Nyköpings giganter ut tillsammans för första gången, på anrika NK-villan: Helen Biörklund-Gustafsson, välrenommerad med sin patenterade teknik Tintabart och Torbjörn Andersson med sextio års erfarenhet av fotografi i Sverige och utomlands.

Genom åren har de haft mycket med varandra att göra, men de har aldrig ställt ut tillsammans tidigare. Vad det verkar kan det här bli början på något stort.

‒ Vi ställer ut tillsammans i Gamla Oxelösund och i Ripsa kyrka i sommar, sedan får vi se, säger Torbjörn och fortsätter:

‒ Men det är troligt.

Samarbetet föll sig naturligt, förklarar Helen. Torbjörn har en blick för naturens magi, de små gyllene ögonblicken, som de delar.

‒ Den första tussilagon exalterar oss och första sånglärkan skålar vi för, fyller Torbjörn i.

Han fotar naturen, sent på hösten när solen står lågt. Han sitter i gömsle och väntar på rätt ögonblick att fota fåglar, klara floder, grönskande skogar och daggvåta bladverk.

‒ Sedan förstärker jag bara kontrasten och skärpan i bilderna, förklarar han.

Han fiskar upp telefonen ur fickan och håller den upp framför mig.

‒ Jag har tagit säkert 100 000 bilder med den här.

Helens utställning är spretigare. De första tavlorna rör sig kring ett landskap av lystra nejder och näckrosbad, sedan följer bilder av Piet Mondrian-influerade illustrationer av evolutionsprocessen, som alltid har fascinerat henne.

‒ Men många tycker om de mer dramatiska målningarna, säger hon och pekar på ett par tavlor föreställande rasande hav kring björkvita fyrtorn.

Det anmärkningsvärda med Helen är att hon inte marknadsför sin konst i stor utsträckning. Hon har aldrig åkt långväga för att ställa ut och hon säljer bra. Både till privatpersoner och till stora företag och deras konstföreningar.

‒ Jag har haft tur, säger hon.

Det är annorlunda med Torbjörn: under sjuttiotalet och halva åttiotalet reste han vida kring i Sverige och utomlands, skrev och fotade intensivt för dagspress, veckopress, fackpress och musiktidningar om dåtidens artister. Han har frilansat i mer än femtio år och är en marknadsföringsmotor i Nyköpings och Oxelösunds kulturliv.

‒ Men vart jag än är tar jag mig alltid tid för att fota naturen, berättar han.

Vad är det med naturen som är så magiskt?

‒ Sitter du i skogen, långt ifrån bilar och flygplan, då uppstår en samhörighet med världen. Med allting. Naturens kraft. Du kan sitta i en båt och vagga på havets vågor eller stå i orkanblåsten på en klippa på Femöre och känna det; naturen är levande, säger Torbjörn.

Han fortsätter:

‒ Men för att få känslan gäller det att ta det lugnt. Det är det många som inte förstår. Sedan är det inte fel att veta lite om naturen också, i den linnéanska andan.