Oxelösundsförfattaren Jenny Wallin debuterade ifjol med novellen Spegeln*, ett tveeggat verk om yttre tid och den levande tiden inom oss, en plats i myllan av minnen där gränsen mellan då och nu suddas ut, inte av en madeleinekaka utan av en tovad ullvante.

Efter ett långt liv sitter Mathias djupt försjunken i tankar i ålderhemmets fåtölj. I handen har han en tovad ullvante, en hemlig klenod från en svunnen tid. Några av sköterskorna förbryllas över hans aversion mot havet, och under inga omständigheter får den fläckiga duken över spegeln på chiffonjén lyftas på.

Mathias har levt ett gott liv, med stor familj och mången vänner, som fått ynnesten att leva länge. Men där, i sin fåtölj på ålderns höst, till ljudet av det gamla golvurets tickande klang, går glädjen förlorad när minnenas dunkel vinner mark. De kommer smygande och får nuet att blekna. Dåtiden pockar på uppmärksamhet och det sker obemärkt.

Språket är porlande, nästan poetiskt, rytmiskt som vågornas slag mot strandkanten. En ljuvlig elegi, fängslande i all sin präktighet och paradoxala värme, alldeles som en varm hand mot en kall spegels yta; en liten ullvante i en mycket gammal mans hand – och ett outtröttligt golvurs förtröstan.

*Novellen publicerades som nummer två av tolv i Familjeband – en hjärtevärmande antologi om gemenskapens kraft, utgiven via Storify Publishing 2023.