Anne-Li Larsson Ljung är ordförande för Grafiska sällskapet som funnits i 112 år. Hennes konst känns hållbar och verkar stå på stabil grund. Det handlar om teckning, grafik och måleri, i tempera, med naturen som motiv. Och på traditionellt sätt målar hon en hel del av verken ute i naturen.
Eftertraktat ser: Anne-Lie Larsson Ljung, ”Book of Nature”, utställning, 17 februari till 6 april, Konstgalleriet på Bruket i Hälleforsnäs.
Larsson Ljung har provat olika material. I tio år jobbade hon med ek och gjorde träskulpturer. Ibland med motorsåg. Nu är det måleri som gäller och hon inspireras av renässansens, barockens och romantikens måleri. Men även av konstnärer som Anselm Kiefer.
– Jag kanske har mitt hjärta i 1800-talsromantiken, då sprang de ut i naturen och målade, säger Anne-Lie Larsson Ljung.
Utställningen har titeln Book of Nature vilket kommer från Larsson Ljungs bok. I den kopplas torrnålsgravyrer ihop med dikter på engelska. Det kommer sig av att Larsson Ljung kopplades ihop av en curator med en engelsk arborist. Kopplingarna till träden, skogen och naturen krokar i varandra under hela Larsson Ljungs konstnärskap. I boken finns den intagande ”The Sleeping Rose” och originalet kan man se i Hälleforsnäs. Den är tryckt i många lager och har ett speciellt djup i ljuset. Just gestaltning av ljus och ljus i mörker har följt med som ledstjärna oavsett vilket material Larsson Ljung jobbat med.
– Jag jobbar väldigt vilt även med grafik, jag tycker tio till femton gånger på samma papper. Jag kan kopiera mig själv men det blir tråkigt. Så de flesta tryck är inte lika i varje exemplar även om jag gör en serie som ”ska” vara det, säger Anne-Lie Larsson Ljung.
Larsson Ljung växte upp med norsk mamma och fick tidigt kunskap i att se naturen som levande. (Och dess väsen.) Den är inte bara det man ser, i den finns energi och rörelse – synlig eller stundom gäckande. Det är svaret till varför Larsson Ljung målar i naturen. Hon vill måla av ”modellen” och fånga dess rörelser, fånga kraften i kommunikationen som finns i mötet. Det hon fångat är något hastigt undflyende och därför vilar det drag av det skissartade i hennes verk. En av de mörkare målningarnas skiftningar ger i penselstreckens styrka svag koppling till Strindbergs sätt att skildra skärgården.
– Jag upplever naturen som starkt besjälad och hoppas att mina verk utstrålar något bortom vad det faktiskt föreställer. Det är i rörelse, det pågår och är inte avslutat. Någonstans måste man sluta med en bild innan den blir för formad och slocknar – och jag gillar det vilda, orörda på något sätt. Det andas och är självständigt utan oss. Jag bara kikar in, säger Anne-Lie Larsson Ljung.
För att fånga det flyktiga passar tekniken att teckna bäst, därför är det i koltecknandet som Larsson Ljung känner sig mest hemma.
– Kolet är fantastiskt. Det är magi. När man bara drar ett streck så händer det något. Det är så enkelt och primitivt och har en direkthet som jag gillar allra mest, säger Anne-Lie Larsson Ljung.
Hur känns det att ställa ut i Hällforsnäs?
– Fantastiskt, det finns ingen motsvarighet i Stockholm. Allt är trångt och litet, här får man breda ut sig. Jag gillar också att det kommer in dagsljus och att ljuset känns varmt, säger Anne-Lie Larsson Ljung.
Anne-Lie Larsson Ljung har postmasterstudier i grafik och frescomåleri och kurser i Stucco lustro vid Kungliga Konsthögskolan. Larsson Ljung har även studerat vid Konstfack. Sedan 2008 har hon haft flera utställningar (32 stycken) från norr till söder i landet och sedan 1987 fått 17 olika stipendier.
Eftertraktat 