Sista chansen i helgen

På Eskilstuna konstmuseum kan man just nu se utställningar av tre kvinnor, varav två är i samtal med varandra över tid och rum och den tredje delvis i teknik och tematik. Det handlar om det mänskliga, sorg, bräcklighet och om kommunikation.

Söndag den 28 januari är sista dagen för Carl-Axel Valén stipendiaten Åsa Cederqvists utställning Att praktisera det osäkra. Astrid Göransson, som nyligen fick stipendium från Tore A Jonassons stiftelse, fortsätter möta Augusta Strömberg fram till den 25 februari.

Eftertraktat ser: Åsa Cederqvist, Att praktisera det osäkra, utställning, –28 januari 2024, Eskilstuna konstmuseum. Astrid Göransson möter Augusta Strömberg, ”Jag kan framställa en människa, att hon lever”, utställning, –25 februari, Eskilstuna konstmuseum

I utställningsfoldern står det: ”Centralt för utställningen är videoverket Mama Dada Gaga (2019). Åsa Cederqvist använder sig här av humor och improvisation som metoder för att arbeta med risk, ovisshet och sorg – för att skapa tillblivelse.” Detta verk har fått ett helt eget rum som man kan sätta sig i och betrakta det som händer på duken.

Utanför rummet visas andra verk av Cederqvist, som skapar funderingar kring material och uttryck. Det är spännande och annorlunda skulpturer som tillsammans ger känsla av en sammanhängande installation. Jag vill ge en eloge till hur utställningen bokstavligen har hängts. Det är många delar som passats ihop.

På bilderna syns verken: ”The Healer (embryo)”, ”Ripped wide open”, ”Becomings” som innehåller verken ”Comb E”, ”The Stimulating Creature II”, ”Little G”, ”To Eat or to be Eaten”, ”Living Matter, Ga-ga”, ”Trauma II”, ”Eyebrow Chic”, ”Hanging in there” och ”The Umbilical”. ”De fuktiga träskmarkerna hämtar andan”, ”When looking for Water”, ”Aaa-oou-umm Plate” som innehåller verken ”A Hole is a Hole is a whole”, ”Lick my brain, Kiss my ass (Vagus nerve)”, ”Stilleben: Body Double on Tounge”, ”The Peakhole/It cracked open”. ”Mama Dada Gaga (spatial presentation IV)”.

Det är tunga teman som utforskas: om utmattningsdepression och om klimat- och samhällskris. Ett sökande efter andlighet sägs pågå. Men leken och det oväntade är närvarande och vi bjuds in till en fysisk upplevelse.

Cederqvist skriver: ”Min praktik grundar sig i ett intresse för det som är under ständig uppbyggnad och tillblivelse. Jag är intresserad av materiella och mentala förvandlingar, förändringar och stora känslor.”

I stipendiejuryns motivering kan man bland annat läsa: ”Hennes verk kan ses som djupt personliga undersökningar av mänskligt varande och den planet vi lever på. Med lekfullhet och humor ställer hon allvarliga frågor om det väsentliga i livet.”

I ett närliggande rum finns målningar av Augusta Strömberg, som levde på mentalsjukhus under sina sista 54 år av sitt liv. Hon fortsatte att måla under sin hospitalisering och det är några av dessa verk som ställs ut. Strömberg utbildade sig i slutet av 1800-talet i teckning och måleri på Tekniska skolan för kvinnliga lärljungar (idag Konstfack). Efter att ha lärt sig att fotografera reste hon till New York, men fyra år senare blev hon inlagd och blev aldrig utskriven och dog på Beckomberga sjukhus. Astrid Göransson mötte Strömbergs verk första gången 2015 på Medicinhistoriska museet i Uppsala.

I museets stora sal finns Astrid Göranssons verk. Likt vid tidigare utställningar i detta stora rum låter man verken få ta plats och ger dem ordentligt med andrum. Längs hela ena väggen löper en hylla med små porträtt av stengods. Från fyra vackra och ålderdomligt surrande projektorer visas kolanimationer från 16 mm film. I mitten av rummet står installationen ”54 år och 18 dagar” gjord av smultron, gräs och linneväv. En solkatt spelar. Jag upplever en ro i rummet, ett nästan kyrkligt lugn, trots att det pågår en, med konstnärens egna ord om sitt skapande, ”känslomässig forskning”.

Det här är ett bra helgnöje med en bred palett i såväl känsloinnehåll som konstnärliga uttryck och tekniker. Det är dessutom öppet i konstverkstan kl 12-16 både på lördagen och söndagen.