Måste man tillskansa sig kunskap genom läsning för att bli en fullgod medborgare med gott ordförråd för att riktigt kunna tillgodogöra sig demokratins uppgifter?
Jag hasar i lägenheten med mjukisar och Torbjörn Elenskys Myrstack i handen, redo att falla ner i soffan och läsa eller skicka den tillbaka till bokhyllans avgrund. Torbjörn Elensky, du vet han som sitter i Axess och kallar barn dumma i huvudet för att de inte kan tillgodogöra sig läsning.
Det är kanske skämskudde på mig för att jag, när jag står inför tung läsning, gör lite presearch (du läste rätt, det står pre) på youtube för att få en övergripande uppfattning om en författares filosofi. Gör det mig till en sämre läsare? Eller är det som att gå på vilken föreläsning som helst i ämnet?
Man är inte idiot för att man tillskansar sig kunskap på annat håll. Faktum är att det går snabbare på youtube, om man inte råkar vara sprintläsare som Jordan Peterson eller Oscar Wilde. Och är man långsamläsare som jag undrar jag ibland varför jag inte bara slänger bokhyllan på tippen.
Men det finns sidor av läsningen som nog är vitala för att kunna interagera i samhället, det vill säga kommunicera med andra människor och ta emot information. Professorerna Mats Myrberg och Ingvar Lundberg menar att det kräver en vuxen människa på 50 000 ord för att klara det dagliga livet och hänga med samhället. Så stort ordförråd är kanske svårt att uppnå utan läsning.
Å andra sidan. Jag hörde en gång sägas att det nog räcker med att kunna 3 000 ord för att klara vardagen. Jag blev stött och försvarade ridderligt alla läsare med att det är bra för en treåring. Ett barn som börjar skolan kan mellan 5 000–7 000 ord beroende på hur ihärdiga föräldrarna varit med att stötta språkutvecklingen. Gott så. Men jag är inte säker på att ordförrådet med nödvändighet måste inhämtas från läsning.
Åtminstone är det vad vi har att hoppas på. Därför att läsningen sjunker. Man får hoppas att det barnen ser på youtube är lite kreativt stimulerande och inte fyllt av flabbande influencers vid spelskärmen som robloxproffsen Yumi och Tomu, eller människor som bara göra korkade saker mot varandra.
Själv har jag börjat lyssna på poddar: Bildningsbyrån, Bildningspodden, Alla tiders podcast, Axess och några crime-poddar. När man har läst tungt och intensivt i sex år kan det vara skönt med lite omväxling. Inte för att jag slutat läsa, men jag läser enklare litteratur numera. Senast idag läste jag ut Mats Berggrens En enda kväll, en mycket kort roman om klassamhället. Hur simpel som helst.
Problemet börjar när de intellektuella ska glorifiera läsning som demokratins viktigaste beståndsdel. Det fördöljer att människans klarade sig utan skrift i 35 000 år. Sedan ska vi kanske inte glömma att många författare också föreläser. Och vad skillnaden är mellan en video på youtube och en föreläsning, det vet inte jag riktigt.
Så vi ska kanske inte få panik för att läsningen sjunker. De som tycker om att läsa kommer att läsa därför att… de läser. Aron Flam ska visst ha sagt att han tvingades till läsning och att barn alltså måste tvingas att läsa. Det köper inte jag. Det är så man skapar hårda, konservativa läsare som Aron Flam. Och sådana läsare klarar vi oss nog utan.
Eftertraktat 